Hej på dig! Jag sitter just nu på tåget till Jönköping! Vädret är vackert utanför fönstret, solen skimrar på granarna och världen får sakta men säkert liv igen. Färger börjar försiktigt välsigna oss med sin närvaro, grönt, gult, skimrande blått och den kalla vita som tycks ha bestämt sig för att stanna. I mina lurar sjunger musiken ur den strålande Mia Fieldes mun, skivan ”There’s a reason” är helt fantastisk. Kanske min absoluta favoritresemusik!

Låten ”Christ Divine” är superb. Hon sjunger: ”this majesty I behold, is echoing through my soul. Oh Christ, divine, hallelujah”.

Egentligen skulle man bara behöva öppna psaltaren för att finna beskrivningar som den här men jag tycker att det blir mer levande med ett vittnesbörd från en människa som faktiskt lever i samma tidsepok som jag. När jag kikar ut genom fönstret ser jag så fantastiska kreationer. Allt från träd och kalhyggen till till en öppen himmel och ett berg med smältande snö! Men inte bara deras utseende är otroliga, utan sättet de reagerar på. Hur växter vänder sig mot solen till exempel. Allting myllrar av liv.

Har det någonsin slagit dig att skaparen av allt detta fantastiska har skapat dig och sen uttryckt att det han skapat är gott. När någon säger att någonting är gott betyder det att det är behagligt, det ger njutning och fyller sin funktion. När vi ser på våra vackra skogar njuter vi av synen. När vi sitter på ett berg och ser en fantastisk utsikt på en solig dag slås vi av att naturen är så vacker. Samma känsla får Gud när han ser på dig. Fast ofantligt mycket mer, Gud kan njuta som ingen annan kan!

Tänk att det finns någon vars reaktion är när de ser dig att kippa efter andan! Du är bland det vackraste Gud har sett! Du har en särskild plats i hans hjärta!

Ja mina vänner, det här är min påskhälsning till er! Lyssna på bra musik, njut, för vet du vad? Gud njuter av dig!
Glad påsk!

Bilden nedan togs genom tåg fönstret!

Hej hopp!

Har idag suttit och lyssnat på massor av underbar musik vilket ledde till att jag började skriva och skapa lite själv. Här finns ett litet klipp att lyssna på! För den som vill vara kritisk så är det oerhört välkommet!

Kritisera inte gitarrspelet och sången, dem vet jag att de är för hafsiga, slafsiga och falska! Kritisera låten!

PS! Jag har fortfarande paus från bloggandet. Hmmm, ja tror inte jag har skrivit det på själva bloggen… Ne men här kommer det iallafall, jag tar en paus från bloggandet ett tag!

Ja iallafall, låten heter: ”För mig ut på gröna ängar” än så länge och jag har bara skrivit en refräng än så länge! Det är allt jag har just nu!

Länken:

http://www.upload-mp3.com/files/169131_lgeue/F%C3%B6r%20mig%20ut%20p%C3%A5%20gr%C3%B6na%20%C3%A4ngar.mp3]För mig ut på gröna ängar.mp3

Fridens!

Ikväll har jag sett på Forrest Gump. En av mina favoritfilmer. Det var otroligt länge sedan jag såg på den här filmen, gissa om den var minst lika bra den här gången!  Om du inte har sett den så kan jag säga att jag kommer ta upp kärnstycken ur filmen i inlägget så håll i dig om du har problem med sådant!

Här kommer ett kort bibelstudie som handlar om vad Jesus är intresserad av och längtar efter. Bibelstudiet är lite ryckigt skrivet men det är ju ändå min blogg!

Det här är som vanligt inga absoluta sanningar, bara tankar från en dåre som med allt han har försöker älska Gud. Jag hoppas det är till välsignelse för dig. Lämna gärna åsikter, frågor eller allmäna tankar (eller om du har något annat du vill lämna)

Det utgår ifrån Johannesevangeliets 17:e kapitel. Precis innan Jesus ska gå till korset ber han den här bönen.

God kväll! Det är sent just nu och jag ska precis gå och lägga mig. Kvällen hat varit bra, jag Cucca och Hemen har diskuterat och sett på ett par avsnitt av ”the Big Bang Theory”. Efter klockan tolv har jag suttit och tänkt ganska mycket på lovsångens funktion. Varför sjunger vi lovsång? Ska lovsången vara undervisade? Ska den vara adresserad till Gud eller ska den vara förmanade till att söka Gud?

Viktigt att tänka på när man pratar om lovsång är att det faktiskt inte nämns så mycket i nya testamentet. Varför har vi då lovsångsledare i kyrkan? Det är tydligt att det inte är en av de fem tjänstegåvorna, varför har vi då så otroligt mycket lovsång på våra samlingar?

Jag tror att det finns 2 sorters lovsång. Den ena upphöjer och leder människor inför Gud. Det är oftast dem vi sjunger i våra församlingar. De riktar bort fokus från oss själva och avskiljer våra tankar och känslor för ett interagerande med Gud. Jag skulle vilja säga att den har typen av lovsång dominerar vår tid i sång inför Gud.

Den andra typen är den som är mest likt tungotalets gåva. Den är riktad från vårt inre och talar ut de känslorna som upplevs. Den jfr typen av sång har för mig varit extremt viktig i mitt andliga liv, den har uttryckt känslor jag inte ens visste jag hade, tankar som jag burit på och glädje från en källa funnen djupt inom mig.

Det finns stora för- och nackdelar med båda ”typerna” av lovsång. Jag och Hemen såg en film ikväll där en man citerar kända repliker ur andra filmer för att vinna en kvinnas hjärta. Han lyckas inte ”charma” henne förän han använder sina egna ord! Likadant tror jag lovsången fungerar (inte för att vi ska charma Gud). Den behöver ibland vara kneglig och spontan för att vi ska kunna uttrycka vad som verkligen finns i våra inre. Och därmed fylla sin funktion. Jag tror inte lovsången i sig själv är direkt ära till guds namn utan gud får ära när hans barn vänder sina hjärtan till honom.

Vad tycker du om lovsång? Det är dags att kyrkan tar reda på varför vi gör det vi gör. Vet vi inte varför så borde vi inte göra det.

Jag har suttit ett tag och lurat på en lovsång. Vridit och vänt på ord för att orden ska klinga rätt i melodin, ändrat på melodin så att orden inte tappar fokus, bytt ackord följder för att låten ska bli intressant och provat olika taktarter. I allt det här glömde jag nästan vad låten handlar om, hur jag blev inspirerad till att skriva den. Allt jag såg var att få en ny låt klar som jag kan spela in och börja använda i församlingen.

Låten kom till en (sen) kväll för några månader sen när jag satt hemma i min turkosa soffa och grubblade. Jag försökte prata med Gud men det kändes bara som tomma ord. Det var och är fortfarande en väldigt svår tid i mitt liv. När det känns som mina känslor spelar ett spratt på mig. De vill inte vara med, en apati i hjärtat över vad som händer i situationer runt om kring samtidigt som det känns som om ingen förstår, för jag förstår inte själv. Ofta när jag mår lite sämre så brukar jag skriva, inte dagböcker eller liknande, utan musik. Musik lugnar mig alltid. Att skriva en, för andra, trivial sång som talar till mig själv. Det känns nästan som om man har en dialog med sig själv. Den här kvällen var speciell dock. Jag satt och tänkte på Gud, varför han helt plötsligt kändes så otroligt långt borta. I allt det här kom en känsla över mig, jag kände mig så trygg och omsluten. Varm i hjärtat och lugn i själen. Jag visste direkt att det var Gud som talade till mig. Han är min trygghet!

Jag hade skrivit ner några verser om jorden och dess skönhet. Hur underbart är det inte att titta ut genom fönstret på morgonen och se solen reflektera i snön som fallit under natten? Eller att se grässtrån vaja för vinden på en klar sommardag? Det är verkligen betryggande att se hur Gud dag för dag, månad för månad och år för år är trofast mot sin skapelse. Våren kommer tillbaka varje år för att färglägga en grådassig och trisst värld. Hösten kommer varje år och förgyller våra lata sommardagar. Solen kommer varje morgon och väcker oss med ett stilla sken. Natten kommer lugnt och stilla varje kväll och visar vårt behov av vila. Gud har en sådan omsorg och kontroll över sin skapelse. Han säger i sitt ord att människan är kronan på Hans verk, skulle han då inte ha ännu mer omsorg om henne?
Det var dem här känslorna som började virvla runt i mitt huvud och som inspirerade den här sången. Snart ska jag väl orka sätta mig ner och spela in den här sången då det var allt för länge sedan jag använde studion här hemma. Jag lägger upp texten här nedanför, lämna gärna kommentarer (då blir jag väldigt tacksam).

jag ser hur solen stiger upp, den värmer upp vår värld
och se, den lyser upp vår stig, det är en skatt från himlen
För allt vill jag lova ditt namn, du håller mig i din famn

Jag är trygg i Din famn
Trygg i Din famn
Din närhet värmer min frusna själ
Jag är trygg i Din famn
och hör hur regnet faller ner, som om det läker jorden
Och som träden får liv igen, har han lovat oss himlen
I allt hoppas jag på ditt namn, du håller mig i din famn

Jag är hel i Din famn
Hel i Din famn
Din närhet den läker mitt brustna liv
Jag är hel i Din famn

Hör löftet, se det består och en dag ska vi få gå
Till den plats av evighet där gråt och sorg förgår
Därför jag hoppas på ditt namn, jag vill känna din varma famn

Jag är älskad i Din famn
Älskad i Din famn
Mina tårar är torkade av din hålslagna hand
Jag är älskad i Din famn

Jag är fri i Din famn
Jag är fri i Din famn
Din död och din uppståndelse blev liv för mig
Jag är fri i Din famn

Jag hoppas det här lilla vittnesbördet välsignar dig i ditt liv! Jag ber att ärans konung ska visa dig djupet av hans kärlek för dig!

I tider då vårt samhälle visar ett sken efter att vara intresserad av social rättvisa blir det allt viktigare för oss som kristna att fördjupa oss i det här ämnet.

Jag har brottats mycket med existensiella frågor samt frågor angående huruvida vi som människor är kapabla att bry oss om någon annan än oss själva de senaste dagarna (oj lång mening där).

Söker jag runt på kristna internetsajter och profana nyhetssajtet så handlar var och varannan artikel om någon typ av social rättvisa. Det här är ingen problematik utan snarare en positiv trend för vårt konsumtionssamhälle.

När vi ser hur Jesus mötte människan tänker vi oftast Jesus ”bara” kom och mötte människan för att han älskar henne. Vi lägger tunga teologiska poänger på att Jesus möter för att han älskar (inte för att det är något fel med det) men missar det som Jesus själv lägger sitt krut på.

Det som är intressant när Jesus möter människan är att han först pekar på nåden och sen Guds rättfärdighet. Jesus fokus ligger djupare än att han älskar oss, (förstå mig inte fel, Jesus älskar oss gränslöst!) men hans kärlek har ett högre syfte. Det syftet är att visa på Guds rättfärdighet!

Om vi läser i Matt 9:1-2 ser vi hur Jesus botar en lam man, sedan säger han: ”gå, din tro har hjälpt dig”.
Varför behöver Jesus säga till den här mannen att hans tro har hjälpt honom? Inte är det för att Guds mirakler sker när mannen tror, nej det skulle leda till en mycket skev gudabild. Om vi läser i v6 ser vi att Jesus förklarar för mannen och de frågande lärarna att det är för att visa att Jesus har all makt. Han är Gud! Han gör det klart och tydligt för judarna att han är den rättfärdige, den allsmäktige och den helige!

Fortsätter vi ner till v12 ser vi att Jesus pratar med ett gäng fariseer precis efter att han har kallat Matteus till sig så säger han: ”jag har inte kommit för de rättfärdiga utan för syndarna.” Judarna visste att ingen var rättfärdig utan Gud. Det Jesus säger är att jag har kommit för att kalla syndarna till rättfärdighet!

Det här temat följer Jesus verk genom hela nya testamentet ända in i vår tid och kommer fortsätta in i evigheten. Vi tillber Gud för vem han är!

Vi måste se på social rättvisa genom den här aspekten. Guds rättfärdighet är alltid först. Det är inget fel med social rättvisa men om det är ännu en tom handling så är det ingenting värt. Vi som människor har en funktion och det är att låta nåden fostra oss till handling genom Guds rättfärdighet (tillbedjan).

Social rättvisa används ofta som ett medel för att vi ska känna oss ”använda av Gud”. Vi gömmer oss bakom fina handlingar för att folk i vår närhet inte ska se den fattiga sanningen. Men som Jesus själv säger (Matt 5:3): saliga är de fattiga i anden, dem ska ärva himmelriket.

Guds nåd till fostran leder till andeledd handling.
Rättvisa utan Guds nåd leder till tomhet och i värsta fall: högmod.

Någonting som bekymrar mig när jag befinner mig i mina tankar är vår gudssyn. Vår uppfattning om vem Gud är! Vilka är Hans personlighetsdrag, det som karaktäriserar Honom?

Män i kyrkan idag är apatiska, de är lata, oengagerade, ignoranta och en mängd andra liknande superlativ. Det är uppfattningen om många män i våra kyrkor. Kvinnorna i våra kyrkor är inte bara fler utan de är mer trogna, produktiva och engagerade (i de flesta fallen).

Kl är 23:34 och jag har precis läst ut boken Kyrkan: Mänsklighetens hopp av Daniel Norburg. Jag tänkte kort kritisera boken och berätta lite om min upplevelse av innehållet.