I tider då vårt samhälle visar ett sken efter att vara intresserad av social rättvisa blir det allt viktigare för oss som kristna att fördjupa oss i det här ämnet.

Jag har brottats mycket med existensiella frågor samt frågor angående huruvida vi som människor är kapabla att bry oss om någon annan än oss själva de senaste dagarna (oj lång mening där).

Söker jag runt på kristna internetsajter och profana nyhetssajtet så handlar var och varannan artikel om någon typ av social rättvisa. Det här är ingen problematik utan snarare en positiv trend för vårt konsumtionssamhälle.

När vi ser hur Jesus mötte människan tänker vi oftast Jesus ”bara” kom och mötte människan för att han älskar henne. Vi lägger tunga teologiska poänger på att Jesus möter för att han älskar (inte för att det är något fel med det) men missar det som Jesus själv lägger sitt krut på.

Det som är intressant när Jesus möter människan är att han först pekar på nåden och sen Guds rättfärdighet. Jesus fokus ligger djupare än att han älskar oss, (förstå mig inte fel, Jesus älskar oss gränslöst!) men hans kärlek har ett högre syfte. Det syftet är att visa på Guds rättfärdighet!

Om vi läser i Matt 9:1-2 ser vi hur Jesus botar en lam man, sedan säger han: ”gå, din tro har hjälpt dig”.
Varför behöver Jesus säga till den här mannen att hans tro har hjälpt honom? Inte är det för att Guds mirakler sker när mannen tror, nej det skulle leda till en mycket skev gudabild. Om vi läser i v6 ser vi att Jesus förklarar för mannen och de frågande lärarna att det är för att visa att Jesus har all makt. Han är Gud! Han gör det klart och tydligt för judarna att han är den rättfärdige, den allsmäktige och den helige!

Fortsätter vi ner till v12 ser vi att Jesus pratar med ett gäng fariseer precis efter att han har kallat Matteus till sig så säger han: ”jag har inte kommit för de rättfärdiga utan för syndarna.” Judarna visste att ingen var rättfärdig utan Gud. Det Jesus säger är att jag har kommit för att kalla syndarna till rättfärdighet!

Det här temat följer Jesus verk genom hela nya testamentet ända in i vår tid och kommer fortsätta in i evigheten. Vi tillber Gud för vem han är!

Vi måste se på social rättvisa genom den här aspekten. Guds rättfärdighet är alltid först. Det är inget fel med social rättvisa men om det är ännu en tom handling så är det ingenting värt. Vi som människor har en funktion och det är att låta nåden fostra oss till handling genom Guds rättfärdighet (tillbedjan).

Social rättvisa används ofta som ett medel för att vi ska känna oss ”använda av Gud”. Vi gömmer oss bakom fina handlingar för att folk i vår närhet inte ska se den fattiga sanningen. Men som Jesus själv säger (Matt 5:3): saliga är de fattiga i anden, dem ska ärva himmelriket.

Guds nåd till fostran leder till andeledd handling.
Rättvisa utan Guds nåd leder till tomhet och i värsta fall: högmod.

Någonting som bekymrar mig när jag befinner mig i mina tankar är vår gudssyn. Vår uppfattning om vem Gud är! Vilka är Hans personlighetsdrag, det som karaktäriserar Honom?

Män i kyrkan idag är apatiska, de är lata, oengagerade, ignoranta och en mängd andra liknande superlativ. Det är uppfattningen om många män i våra kyrkor. Kvinnorna i våra kyrkor är inte bara fler utan de är mer trogna, produktiva och engagerade (i de flesta fallen).

Kl är 23:34 och jag har precis läst ut boken Kyrkan: Mänsklighetens hopp av Daniel Norburg. Jag tänkte kort kritisera boken och berätta lite om min upplevelse av innehållet.

Hej, hej och hallå!

Här sitter jag och kollar på tv som en riktig latmask! Dagen har varit lugn och stillsam ända fram till nu, Extreme Home Makover gick precis på tv3. Det är ett program där ett team av arkitekter och inredare hjälper en familj i nöd varje vecka med ett splitternytt hus, inrett och klart. Medan de bygger och inreder huset skickar de iväg familjen på semester. Jag kunde knappt hålla mig under programmet, Gud viskade i mitt inre under hela programmet ”ära mig”. Dum som jag är springer jag och hämtar gitarren när programmet är slut och sjöng ett par lovsånger och bad. Det var en fantastisk stund med Gud. Nu efteråt kan jag inte hjälpa mig att fråga mig själv: hur ärar jag Gud? Det är så svårt för mig att inse att Gud blir upphöjd av mina sånger.

Det klassiska stycket i Jesaja 53 om den rätta fastan dyker ständigt upp i mitt huvud. Blir Gud verkligen ärad av mina sånger? Vill han ha mer av mig?

Jag önskar av hela mitt hjärta att jag skulle lära mig lyssna på den inre rösten som verkligen talar sanning i alla lägen, även när jag inte vill höra sanningen!

Hur känner du över Guds ära? Hur ärar vi Gud?

Vad är Guds ära?

Jag vill skicka med den här Shane and Shane sången idag. Den handlar om Sadrak, Mesak och Abed-Negos resa inför Babylons kung. Läs gärna stycket, det börjar i Daniels bok kapitel 3 och framåt!

Hej hej och hallå!

Klockan är 23:30 och jag sitter och ser på Sagan om Ringen med min syster. Snön yr utanför men här inne i vardagsrummet myser vi framför brasan. Det är en underlig känsla att se på snön ”dansa” med vinden. Det är så oförutsägbart men ändå det mest naturliga som finns. Snön kommer på himlen och faller ner på marken, detta förväntar vi oss nästan varje år. Jag står i förundran över detta.

Den här tiden på året förknippas oftast även med firandet av Kristi födelse, en tid som ofta firas med tacksamhet och glädje. För många så infinner sig dock en känsla av smärta och ofrid över den här tiden på året. Det finns många skäl och orsaker till varför det är så  men svaret är alltid detsamma. Vi människor är skapta för att ha nära relation till människor, vänner och familj. Det är något som för oss, hjälper oss att se skönheten i världen och inte bara hemskheten. Vi måste dela skönhet för att kunna uppskatta den!

Jag har egentligen inte någon mastig teologisk poäng med det här inlägget, inte det minsta faktiskt. En uppmuntran har jag dock. Kristus är och förblir vår frälsare för evigt. Långt efter tiden tagit slut så är Han där. Han är Alpha och Omega, början och slut. Till den som törstar ska Han ge att dricka från livets vatten, Han ska vara vår Gud och vi Hans barn. Detta är vår del, vår skatt! Allt annat som vi håller kärt bleknar inför det här. Jesus är vår skatt. Han är skatten som inte tar slut, inte försvinner, aldrig bleknar, och skäms aldrig för sig. Med Kristus som skatt behöver vi aldrig sätta vårt hopp till någonting annat än Honom, vi behöver aldrig oroa oss! Varken i livet här på jorden eller efter döden så håller Han fortfarande om oss.

Gläd dig över Honom så som han gläder sig över dig så ska du se att livet är precis så fantastiskt som du vill att det ska vara!

”Du är dyrbar i mina ögon, högt aktad och älskad av mig. Frukta inte för Jag är med dig.” - Utdrag ur Jesaja 43:4-5

God Jul på er!

Är det bra att bygga upp en “lovsångsatmosfär”? Kan man bli lurad av “atmosfären” i ett möte eller är god atmosfär i ett möte ett tecken på Guds andes vidrörande? Hur vet vi att det är Gud som vidrör oss eller irrar vi blint i känslolivet?

Idag har jag följt med Hemen och Irena till Boxholm. Predika evangelium var målet och evangelium predikades! Vi hade en helt underbar kväll. På vägen hem funderade jag ganska mycket över lovsång. Vad har lovsång för funktion i Guds rike? Jag tror att vi har fastställt att lovsång är ett sätt att reagera, att ge ris eller ros till någon eller något, i vårt fal: Gud. Vad händer när vi sjunger lovsång?

Här är en låt från Griffin House! Den heter I remember, Griffin House förmedlar sitt budskap om vårt samhälles stora problem, det finns ingen medkänsla när det finns personlig vinning! Lyssna på hans låt ”I remember” och tänk på hur vi som människor kan likna Jesus mer och mer! Ni som är country/blues fans har något extra att hämta här!

Lovsångsledaren omnämns inte mycket i bibeln, minst av alla ställen i nya testamentet faktiskt. Varför har vi då en lovsångsledare?