Någonting som bekymrar mig när jag befinner mig i mina tankar är vår gudssyn. Vår uppfattning om vem Gud är! Vilka är Hans personlighetsdrag, det som karaktäriserar Honom?
Jag gick en bibelskola förra året som heter Livskraft. Det var ett helt underbart år. Lärarna var otroligt lyhörda (till både Gud och mig), gemenskapen var fantastisk (när inte jag la krokben för den tyvärr) och gården var helt precis rätt. Förvånad blev jag när jag till och med kunde lyssna till lärarna utan att bli helt upprorisk och ifrågasättande, det brukar betyda i mitt fall att undervisningen är väl förberedd och väldigt bibelgrundad. Det finns inte mycket som kan locka fram köttet (och ja det är en riktig oxfilé Gud tillsammans med mig håller på att möra upp). En sak som jag dock inte gillade var hur Gudsbilden målades upp som en otroligt kärleksfull och romantisk bild. Inget fel med det för det är den verkligen! Gud är kärlek, Han är nådefull! I allt detta som vi “kyrkliga” har för vardag missar vi otroligt ofta, eller ja vi missar den inte men vi springer rätt över den och tittar oftast inte tillbaka. Det här attributet är allsmäktig! Jag ska försöka förklara ganska kort varför jag tycker att vi inte förstår vad Guds allmakt är.
Följ med till 2:a Mos 4:4-6. Här får vi möta Mose. En man som är väl medveten om sina brister. Han är ute och vallar sin svärfars jord och får möta Gud på berget Horeb. Vad Mose får vara med om är otroligt spännande för oss som läser berättelsen. I vers 3 ser vi hur Mose närmar sig med en förundran (som jag skall adressera i ett annat blogginlägg lite senare). Det som händer när Mose närmar sig busken (i förundran) är att Gud vänder på Mose attityd. Han inger Honom med fruktan och vördnad. I vers 6 lägger Gud ut beskrivningen på Han själv. Jag Är dina fäders Gud! Moses respons blir bävan! Det här är den naturliga responsen i mötet med Gud. Vi ser det många gånger. Daniel möter Gud och faller som död inför Hans fötter. Samma upplevelse har Johannes när han får uppenbarelsen (Uppenbarelseboken alltså). Paulus, farisen som skrivit ruskigt mycket i bibeln faller ner när han möter Gud på vägen till Damaskus. Det känns som att vi kristna har tappat bort den naturliga responsen för ett möte med Gud. Var finns gudsfruktan? Gudsfruktan som leder till kärlek, överlämnande och efterföljelse!
Jag vill bara påpeka att det här blogginlägget skrivs inte för att du som läser det här ska bli rädd för Gud, verkligen inte. Du ska vara nära Gud som du är (förhoppningsvis) nära dina egna föräldrar. Det ska ingen ta ifrån dig. Det jag vill poängtera är att det naturliga i mötet med Gud är vördnad. Han är Gud och du är människa. Det är löjligt stora proportioner som vi har att göra med här. Den lilla miniparadoxen (jo jag vet jag älskar att använda ordet paradox) som vi har att göra med här är grundläggande för alla kristna. Att inse att Guds nåd är det som uppehåller oss, Han skulle kunna göra slut på oss och kasta oss i helvetet, men istället älskar Han oss och för oss in i sin famn. Det här leder till: Gudsfruktan —–> Vördnad ——-> Kärlek. Gudsfruktan säger aldrig emot kärleken!
För att komma tillbaka till ämnet. Varför vill Gud att Mose ska av sig sina skor?
Jo, det är som när din mamma säger att du ska ta av dig dina skor när du går in i ett rent hus så är det samma sak när Gud befaller Mose att ta av sig sina skor för att han står på helig mark. När du tar av dig dina skor hemma så gör du det för att det inte ska bli smutsigt, så att vi inte behöver städa igen. Ungefär samma princip är det med Mose och den brinnande busken.
När Gud säger det till Mose så är det inte för att berget inte ska bli smutsigt, det är inte att Gud känner att han behöver städa berget efter Mose. Nej! Gud vill ta av Mose skorna för att Han ska inse att han går på Guds verk och det Gud skapar är ingenting annat än heligt! Med sitt ord och sitt verk säger Gud till Mose: vet du om att det bara är Min nåd som håller dig levande? Du går på helig mark! Igen, det är inte berget som är heligt i sig utan det faktum att Guds närvaro fanns vid berget, ännu mer att Gud faktiskt skapat berget! Gud säger: inse att jag är en förtärande eld Mose och det är bara min nåd som förhindrar elden att förtära dig!
Det finns ännu en aspekt med att Mose tar av sig skorna och det är en man utan skor var ett tecken på att Han var en slav. Han underställer sig Guds auktoritet för att han vet att Gud är allsmäktig och hans liv är ingenting annat än en växt under en värmelampa och stänger man av värmelampan så dör växten, höjer man värmen så dör växten också! Gud är lampan som uppehåller växten! Han är näringen i livet men även den som skulle kunna utrota det!
Till sist vill jag skicka med en låt. Jag kunde inte hitta den på Youtube tyvärr. Big Daddy Weave sjunger en låt som heter “For Who You Are” och här är texten till refrängen.
“You are the Lord, The Father of lights
You are God the Keeper of my heart
And I praise You, and I praise You
You are the Lover of my soul
You are the Giver of the second start
And I praise You, for who You are”
