Like this:

Jag har suttit ett tag och lurat på en lovsång. Vridit och vänt på ord för att orden ska klinga rätt i melodin, ändrat på melodin så att orden inte tappar fokus, bytt ackord följder för att låten ska bli intressant och provat olika taktarter. I allt det här glömde jag nästan vad låten handlar om, hur jag blev inspirerad till att skriva den. Allt jag såg var att få en ny låt klar som jag kan spela in och börja använda i församlingen.

Låten kom till en (sen) kväll för några månader sen när jag satt hemma i min turkosa soffa och grubblade. Jag försökte prata med Gud men det kändes bara som tomma ord. Det var och är fortfarande en väldigt svår tid i mitt liv. När det känns som mina känslor spelar ett spratt på mig. De vill inte vara med, en apati i hjärtat över vad som händer i situationer runt om kring samtidigt som det känns som om ingen förstår, för jag förstår inte själv. Ofta när jag mår lite sämre så brukar jag skriva, inte dagböcker eller liknande, utan musik. Musik lugnar mig alltid. Att skriva en, för andra, trivial sång som talar till mig själv. Det känns nästan som om man har en dialog med sig själv. Den här kvällen var speciell dock. Jag satt och tänkte på Gud, varför han helt plötsligt kändes så otroligt långt borta. I allt det här kom en känsla över mig, jag kände mig så trygg och omsluten. Varm i hjärtat och lugn i själen. Jag visste direkt att det var Gud som talade till mig. Han är min trygghet!

Jag hade skrivit ner några verser om jorden och dess skönhet. Hur underbart är det inte att titta ut genom fönstret på morgonen och se solen reflektera i snön som fallit under natten? Eller att se grässtrån vaja för vinden på en klar sommardag? Det är verkligen betryggande att se hur Gud dag för dag, månad för månad och år för år är trofast mot sin skapelse. Våren kommer tillbaka varje år för att färglägga en grådassig och trisst värld. Hösten kommer varje år och förgyller våra lata sommardagar. Solen kommer varje morgon och väcker oss med ett stilla sken. Natten kommer lugnt och stilla varje kväll och visar vårt behov av vila. Gud har en sådan omsorg och kontroll över sin skapelse. Han säger i sitt ord att människan är kronan på Hans verk, skulle han då inte ha ännu mer omsorg om henne?
Det var dem här känslorna som började virvla runt i mitt huvud och som inspirerade den här sången. Snart ska jag väl orka sätta mig ner och spela in den här sången då det var allt för länge sedan jag använde studion här hemma. Jag lägger upp texten här nedanför, lämna gärna kommentarer (då blir jag väldigt tacksam).

jag ser hur solen stiger upp, den värmer upp vår värld
och se, den lyser upp vår stig, det är en skatt från himlen
För allt vill jag lova ditt namn, du håller mig i din famn

Jag är trygg i Din famn
Trygg i Din famn
Din närhet värmer min frusna själ
Jag är trygg i Din famn
och hör hur regnet faller ner, som om det läker jorden
Och som träden får liv igen, har han lovat oss himlen
I allt hoppas jag på ditt namn, du håller mig i din famn

Jag är hel i Din famn
Hel i Din famn
Din närhet den läker mitt brustna liv
Jag är hel i Din famn

Hör löftet, se det består och en dag ska vi få gå
Till den plats av evighet där gråt och sorg förgår
Därför jag hoppas på ditt namn, jag vill känna din varma famn

Jag är älskad i Din famn
Älskad i Din famn
Mina tårar är torkade av din hålslagna hand
Jag är älskad i Din famn

Jag är fri i Din famn
Jag är fri i Din famn
Din död och din uppståndelse blev liv för mig
Jag är fri i Din famn

Jag hoppas det här lilla vittnesbördet välsignar dig i ditt liv! Jag ber att ärans konung ska visa dig djupet av hans kärlek för dig!