Hej på dig! Jag sitter just nu på tåget till Jönköping! Vädret är vackert utanför fönstret, solen skimrar på granarna och världen får sakta men säkert liv igen. Färger börjar försiktigt välsigna oss med sin närvaro, grönt, gult, skimrande blått och den kalla vita som tycks ha bestämt sig för att stanna. I mina lurar sjunger musiken ur den strålande Mia Fieldes mun, skivan ”There’s a reason” är helt fantastisk. Kanske min absoluta favoritresemusik!

Låten ”Christ Divine” är superb. Hon sjunger: ”this majesty I behold, is echoing through my soul. Oh Christ, divine, hallelujah”.

Egentligen skulle man bara behöva öppna psaltaren för att finna beskrivningar som den här men jag tycker att det blir mer levande med ett vittnesbörd från en människa som faktiskt lever i samma tidsepok som jag. När jag kikar ut genom fönstret ser jag så fantastiska kreationer. Allt från träd och kalhyggen till till en öppen himmel och ett berg med smältande snö! Men inte bara deras utseende är otroliga, utan sättet de reagerar på. Hur växter vänder sig mot solen till exempel. Allting myllrar av liv.

Har det någonsin slagit dig att skaparen av allt detta fantastiska har skapat dig och sen uttryckt att det han skapat är gott. När någon säger att någonting är gott betyder det att det är behagligt, det ger njutning och fyller sin funktion. När vi ser på våra vackra skogar njuter vi av synen. När vi sitter på ett berg och ser en fantastisk utsikt på en solig dag slås vi av att naturen är så vacker. Samma känsla får Gud när han ser på dig. Fast ofantligt mycket mer, Gud kan njuta som ingen annan kan!

Tänk att det finns någon vars reaktion är när de ser dig att kippa efter andan! Du är bland det vackraste Gud har sett! Du har en särskild plats i hans hjärta!

Ja mina vänner, det här är min påskhälsning till er! Lyssna på bra musik, njut, för vet du vad? Gud njuter av dig!
Glad påsk!

Bilden nedan togs genom tåg fönstret!

Har idag suttit och lyssnat på massor av underbar musik vilket ledde till att jag började skriva och skapa lite själv. Här finns ett litet klipp att lyssna på! För den som vill vara kritisk så är det oerhört välkommet!

Kritisera inte gitarrspelet och sången, dem vet jag att de är för hafsiga, slafsiga och falska! Kritisera låten!

PS! Jag har fortfarande paus från bloggandet. Hmmm, ja tror inte jag har skrivit det på själva bloggen… Ne men här kommer det iallafall, jag tar en paus från bloggandet ett tag!

Ja iallafall, låten heter: ”För mig ut på gröna ängar” än så länge och jag har bara skrivit en refräng än så länge! Det är allt jag har just nu!

Länken:

http://www.upload-mp3.com/files/169131_lgeue/F%C3%B6r%20mig%20ut%20p%C3%A5%20gr%C3%B6na%20%C3%A4ngar.mp3]För mig ut på gröna ängar.mp3

Fridens!

Jag fick en stor emotionell uppenbarelse av Guds kärlek ikväll. Jag tycker det är så vackert när han säger: ”I don’t know much about anything, but I do know what love is” efter han har friat till Jenny och hon nekat honom. Det som verkligen slog mig i filmen var hur han valde att vänta på henne. Hur dem ”valt varandra” från grundskolan och hela tiden haft kärlek till varandra även tider då de inte var tillsammans.

Det är fantastiskt och se hur han väntar på henne under all den tiden. Hur han tänker på henne på kvällarna och föreställer sig hur allt ska bli. När han springer runt USA och ser allt det vackra på jorden för att på något sätt förtränga smärtan som blev av för att hon inte var där, men ändå kommer fram till slutsatsen att ingenting är bättre än hans Jenny. Wow.

Visste du att Gud känner så för dig? Han har skapat allt och därmed sett allt som finns att se. Han är skaparen av allt det sköna, från soluppgången till stjärnorna på himlavalvet och utöver allt det jublar hans hjärta när han ser dig!

I filmen har Jenny otroligt många andra än Forrest. Hon lever sitt liv medan han väntar tålmodigt, men tålamod betyder inte att det inte finns svårigheter. Han kunde inte släppa henne från sina tankar. Hela hans liv kretsade kring henne, det han höll kärast av allt som kan älskas!

Jenny verkade bortom all räddning, smutsig och levde efter sina begär. Hon visste alltid att Forrest väntade på henne men ville ändå prova sina egna vingar, vingar som verkade vara utan fjädrar.

Jag tycker det är så fantastiskt när Forrest sitter på bänken och väntar på bussen och den gamla tanten säger till honom att han inte behöver vänta, han ska bara ett par kvarter ner. Då rusar han ner och träffar sin älskade som sedan ber honom att gifta sig med henne.

Vet du att Gud rusar fram till dig? Han väntar ihärdigt men inte verkningslöst. Han är alltid aktiv för att få möta dig. Han springer så fort han kan när han vet att du vill möta honom, sen omfamnar han dig och när du säger till honom att du vill leva med honom. Då jublar hans hjärta!

I Lukas 15:7,9 säger Jesus till fariseerna, strax efter att han berättat om det återfunna lammet och kvinnan som finner sitt mynt att det blir glädje i himlen över en enda syndares omvändelse! Gud håller fest! Inte för att han måste, utan för att han blir så lycklig så att han brister i både skratt och gråt!

I slutet av filmen får vi se en scen när Jenny har dött och Forrest står vid hennes gravsten och berättar hur mycket han saknar henne. Det var det här ögonblicket som drabbade mig mest av allt, vet du om att Gud saknar dig så mycket och ofantligt mycket mer när du inte är hos honom.

Herre lär oss att älska som du, lika gränslöst och passionerat som du. Låt kärleken bli vår drivkraft, vårt liv och vårt budskap.

Det här är som vanligt inga absoluta sanningar, bara tankar från en dåre som med allt han har försöker älska Gud. Jag hoppas det är till välsignelse för dig. Lämna gärna åsikter, frågor eller allmäna tankar (eller om du har något annat du vill lämna)

Det utgår ifrån Johannesevangeliets 17:e kapitel. Precis innan Jesus ska gå till korset ber han den här bönen.

Joh 17:1f

v1: Jesus ser upp mot himmelen och säger: Fader, stunden är kommen. Förhärliga din son, för att Sonen må förhärliga dig.

Han säger, ge mig härlighet så att jag kan ge dig härlighet. Gör mig ett i dig för att jag ska kunna upphöja ditt namn. Vad är det Jesus säger innan han ska fullborda sitt verk genom korset? Han säger att det handlar om Guds härlighet, Guds ära. Ett ännu bättre ord för det här är det engelska ordet “glory”. Det innefattar både härlighet och ära.

Förhärliga mig så att jag kan förhärliga dig. Han sätter ett tydligt fokus på vad hans hjärta brinner för.

Jesus står alltså kvar inför sina lärjungar och ber. “Du har gett honom makt över alla människor, för att han ska ge evigt liv åt alla dem som du har gett åt honom. Detta är evigt liv att de känner dig, den ende sanne Guden, och den som du har sänt, Jesus Kristus.”

Lägg märke till hur han har ändrat form, han börjar i 3:e persons perspektiv och går över till 1:a person. “Förhärliga din son” i kontrast till “jag har förhärligat dig”. Här vänder Jesus, hans fokus var först på sig själv och genom sitt liv förhärliga Gud, nu vänder han det till sina lärjungar. Det verkar som om de är de enda människorna runt honom. Det känns nästan som om han talar direkt till dem i sin egen bön. Han säger att det eviga livet är att känna Gud, den ende sanne Guden! Att känna Gud är inte bara synonymt med en vänskaplig kännedom utan en identifiering med Gud. De ska känna Gud, de ska vara med Gud! Vi identifierar oss med Kristus som Guds barn. I Joh 1:12 står det att till alla dem som tog emot Kristus gav gav han rätt att bli Guds barn. Vi är ett med honom, det är ett blodsband imellan oss och Gud. Vi är familj! Strax efter så kommer hans eget namn också. han lägger till “och den som du har sänt, Jesus Kristus”. Här identifierar Jesus sig med Gud! Han säger att det eviga livet är att känna Gud….. och att känna Jesus som sin personliga frälsare. Det är därför han lägger till Kristus efteråt.

Vi fortsätter till v4: “Jag har förhärligat dig på jorden genom att fullborda det verk som du har gett mig att utföra”. Jesus har fått ett uppdrag av Gud. Förkunna Guds namn och dö sen för mänskligheten, ta dig tillbaka till livet och ta mänskligheten med dig. Det låter ganska enkelt va? Knappast. Jesus förhärligade Gud! “Jag har förhärligat dig på jorden” ber Jesus. Det är klart. Jag har visat människorna vem Du är! Ditt namn är känt.

Han har gjort allt för att förlåtelsen som kommer genom korset ska vara tillgänglig för alla människor. Jag har gjort ditt namn känt Gud.

Sen kommer det. “Fader, förhärliga nu mig med den härligheten som jag hade hos dig innan världen var till.” Ta mig tillbaka till min tron. Jag är ditt ord som har kommit ner och inkarnerats. Så ta mig tillbaka för nu är verket gjort och jag ska regera. Jesus regerar. Ta mig tillbaka till min härlighet. Det här är Jesus yttersta mål, hans yttersta agenda. Han ska förhärligas!

Men bara för att det är Jesus yttersta agenda betyder det inte att det är hans enda. I de följande verserna kommer en fantastisk utläggning som handlar om Jesus viljan, hans längtan att människan skall vara i gemenskap med honom.

från v6-10. Okej så Gud har gett oss, människor som tar emot Guds frälsning, till Jesus. Vi har förstått (hoppas jag) att Jesus är intresserad av ära. Han vill bli förhärligad av oss. “Nu har de förstått allt vad du har gett mig kommer från dig.” Vad är det Jesus har? Vad är det som Gud har gett honom? Oss kom vi nyss fram till. Vad ska han med oss till? Kan det vara så att han vill förhärliga sig själv? Jag tror det i alla fall.

Han fortsätter i v8: “Ty de ord som du har gett mig har jag gett dem, och de har tagit emot dem och har verkligen förstått att jag har utgått från dig, och de tror att du har sänt mig.”

Jesus har målat upp sitt uppdrag, syftet med varför han har kommit hit. De har förstått att jag har utgått från dig säger Jesus. Vi som har förstått att Jesus har utgått från Gud, han är en del av Gud och att Gud själv har sänt honom. Vad är vi? Vi är frälsta! Det här är Jesu syfte. Men sa du inte nyss att Jesu syfte var att förhärliga sig själv? Att ge ära till sig själv?

Känner du att det flummar runt nu? Att du inte förstår? Vad är Jesus yttersta syfte?

I vers 9 och 10 lägger Jesus ut den teologiska utläggningen om hur han blir ärad, hur han blir förhärligad och upphöjd.

Läs v9 och 10

Han ber för oss, inte för världen. Vi är dem som Gud har gett till Jesus, eftersom vi var Guds att förfoga över från början!

Allt som tillhör Jesus tillhör Fadern, det vill säga: vi tillhör Fadern genom Jesus, och allt som tillhör Fadern tillhör Jesus, det vill säga: äran, makten, riket och härligheten tillhör Jesus. Och här kommer det, det vi alla har väntat på. Jesus förklaring av mitt och ditt liv, det fenomenala, fantastiska, obegripliga. Fast inte riktigt än.

Först vill jag fråga dig, vad har Gud gett dig? Vad är den största gåvan Gud har gett dig? Det viktigaste du kan förvalta? Han har gett dig rättfärdighet, frälsningen om du så vill kalla det så. Du är frälst genom nåd. Det här är din gåva. Jag är säker på att de flesta av oss tänkte på de fysiska gåvorna som Gud har gett oss, eller kanske karaktärsgåvor, förmågor osv osv. Men den största gåvan han har gett dig kommer genom nåden och den stavas frälsning.

Då kanske du tänker, hur kan jag förvalta min frälsning? Hur kan jag förvalta min frälsning? Den största gåvan som någonsin givits och aldrig mer kommer en större gåva ges! Frälsningen att du är identifierad med Gud, rättfärdigad, heliggjord och älskad.

Såhär kan du förvalta den säger Jesus:

Allt mitt är ditt, och allt ditt är mitt, och jag är…. Förhärligad i dem.

Jesus är förhärligad i dig och mig! Hans syfte, hans agenda är att upphöjas mer och mer. Och du, med ditt liv gör det. Inte genom din lovsång, din bön, predikan, vittnesbörd, arbete, kärlek, engagemang, empati. Utan genom ditt liv. Att du lever och är frälst i Kristus leder till ren och skär ära till Gud.

Din frälsning finns i gott förvar hos den som sitter på tronen och är förhärligad i all evighet, Jesus Kristus.

Det här är svaret på alla livets frågor tror jag, vet du om att din frälsning är i säkert förvar hos Konungarnas Konung, Herrarnas Herre? Han är rättfärdig, därför är du det också. Han älskar därför är du älskad.

Ha en mycket, mycket god natt!

Viktigt att tänka på när man pratar om lovsång är att det faktiskt inte nämns så mycket i nya testamentet. Varför har vi då lovsångsledare i kyrkan? Det är tydligt att det inte är en av de fem tjänstegåvorna, varför har vi då så otroligt mycket lovsång på våra samlingar?

Jag tror att det finns 2 sorters lovsång. Den ena upphöjer och leder människor inför Gud. Det är oftast dem vi sjunger i våra församlingar. De riktar bort fokus från oss själva och avskiljer våra tankar och känslor för ett interagerande med Gud. Jag skulle vilja säga att den har typen av lovsång dominerar vår tid i sång inför Gud.

Den andra typen är den som är mest likt tungotalets gåva. Den är riktad från vårt inre och talar ut de känslorna som upplevs. Den jfr typen av sång har för mig varit extremt viktig i mitt andliga liv, den har uttryckt känslor jag inte ens visste jag hade, tankar som jag burit på och glädje från en källa funnen djupt inom mig.

Det finns stora för- och nackdelar med båda ”typerna” av lovsång. Jag och Hemen såg en film ikväll där en man citerar kända repliker ur andra filmer för att vinna en kvinnas hjärta. Han lyckas inte ”charma” henne förän han använder sina egna ord! Likadant tror jag lovsången fungerar (inte för att vi ska charma Gud). Den behöver ibland vara kneglig och spontan för att vi ska kunna uttrycka vad som verkligen finns i våra inre. Och därmed fylla sin funktion. Jag tror inte lovsången i sig själv är direkt ära till guds namn utan gud får ära när hans barn vänder sina hjärtan till honom.

Vad tycker du om lovsång? Det är dags att kyrkan tar reda på varför vi gör det vi gör. Vet vi inte varför så borde vi inte göra det.

Låten kom till en (sen) kväll för några månader sen när jag satt hemma i min turkosa soffa och grubblade. Jag försökte prata med Gud men det kändes bara som tomma ord. Det var och är fortfarande en väldigt svår tid i mitt liv. När det känns som mina känslor spelar ett spratt på mig. De vill inte vara med, en apati i hjärtat över vad som händer i situationer runt om kring samtidigt som det känns som om ingen förstår, för jag förstår inte själv. Ofta när jag mår lite sämre så brukar jag skriva, inte dagböcker eller liknande, utan musik. Musik lugnar mig alltid. Att skriva en, för andra, trivial sång som talar till mig själv. Det känns nästan som om man har en dialog med sig själv. Den här kvällen var speciell dock. Jag satt och tänkte på Gud, varför han helt plötsligt kändes så otroligt långt borta. I allt det här kom en känsla över mig, jag kände mig så trygg och omsluten. Varm i hjärtat och lugn i själen. Jag visste direkt att det var Gud som talade till mig. Han är min trygghet!

Jag hade skrivit ner några verser om jorden och dess skönhet. Hur underbart är det inte att titta ut genom fönstret på morgonen och se solen reflektera i snön som fallit under natten? Eller att se grässtrån vaja för vinden på en klar sommardag? Det är verkligen betryggande att se hur Gud dag för dag, månad för månad och år för år är trofast mot sin skapelse. Våren kommer tillbaka varje år för att färglägga en grådassig och trisst värld. Hösten kommer varje år och förgyller våra lata sommardagar. Solen kommer varje morgon och väcker oss med ett stilla sken. Natten kommer lugnt och stilla varje kväll och visar vårt behov av vila. Gud har en sådan omsorg och kontroll över sin skapelse. Han säger i sitt ord att människan är kronan på Hans verk, skulle han då inte ha ännu mer omsorg om henne?
Det var dem här känslorna som började virvla runt i mitt huvud och som inspirerade den här sången. Snart ska jag väl orka sätta mig ner och spela in den här sången då det var allt för länge sedan jag använde studion här hemma. Jag lägger upp texten här nedanför, lämna gärna kommentarer (då blir jag väldigt tacksam).

jag ser hur solen stiger upp, den värmer upp vår värld
och se, den lyser upp vår stig, det är en skatt från himlen
För allt vill jag lova ditt namn, du håller mig i din famn

Jag är trygg i Din famn
Trygg i Din famn
Din närhet värmer min frusna själ
Jag är trygg i Din famn
och hör hur regnet faller ner, som om det läker jorden
Och som träden får liv igen, har han lovat oss himlen
I allt hoppas jag på ditt namn, du håller mig i din famn

Jag är hel i Din famn
Hel i Din famn
Din närhet den läker mitt brustna liv
Jag är hel i Din famn

Hör löftet, se det består och en dag ska vi få gå
Till den plats av evighet där gråt och sorg förgår
Därför jag hoppas på ditt namn, jag vill känna din varma famn

Jag är älskad i Din famn
Älskad i Din famn
Mina tårar är torkade av din hålslagna hand
Jag är älskad i Din famn

Jag är fri i Din famn
Jag är fri i Din famn
Din död och din uppståndelse blev liv för mig
Jag är fri i Din famn

Jag hoppas det här lilla vittnesbördet välsignar dig i ditt liv! Jag ber att ärans konung ska visa dig djupet av hans kärlek för dig!

Jag har brottats mycket med existensiella frågor samt frågor angående huruvida vi som människor är kapabla att bry oss om någon annan än oss själva de senaste dagarna (oj lång mening där).

Söker jag runt på kristna internetsajter och profana nyhetssajtet så handlar var och varannan artikel om någon typ av social rättvisa. Det här är ingen problematik utan snarare en positiv trend för vårt konsumtionssamhälle.

När vi ser hur Jesus mötte människan tänker vi oftast Jesus ”bara” kom och mötte människan för att han älskar henne. Vi lägger tunga teologiska poänger på att Jesus möter för att han älskar (inte för att det är något fel med det) men missar det som Jesus själv lägger sitt krut på.

Det som är intressant när Jesus möter människan är att han först pekar på nåden och sen Guds rättfärdighet. Jesus fokus ligger djupare än att han älskar oss, (förstå mig inte fel, Jesus älskar oss gränslöst!) men hans kärlek har ett högre syfte. Det syftet är att visa på Guds rättfärdighet!

Om vi läser i Matt 9:1-2 ser vi hur Jesus botar en lam man, sedan säger han: ”gå, din tro har hjälpt dig”.
Varför behöver Jesus säga till den här mannen att hans tro har hjälpt honom? Inte är det för att Guds mirakler sker när mannen tror, nej det skulle leda till en mycket skev gudabild. Om vi läser i v6 ser vi att Jesus förklarar för mannen och de frågande lärarna att det är för att visa att Jesus har all makt. Han är Gud! Han gör det klart och tydligt för judarna att han är den rättfärdige, den allsmäktige och den helige!

Fortsätter vi ner till v12 ser vi att Jesus pratar med ett gäng fariseer precis efter att han har kallat Matteus till sig så säger han: ”jag har inte kommit för de rättfärdiga utan för syndarna.” Judarna visste att ingen var rättfärdig utan Gud. Det Jesus säger är att jag har kommit för att kalla syndarna till rättfärdighet!

Det här temat följer Jesus verk genom hela nya testamentet ända in i vår tid och kommer fortsätta in i evigheten. Vi tillber Gud för vem han är!

Vi måste se på social rättvisa genom den här aspekten. Guds rättfärdighet är alltid först. Det är inget fel med social rättvisa men om det är ännu en tom handling så är det ingenting värt. Vi som människor har en funktion och det är att låta nåden fostra oss till handling genom Guds rättfärdighet (tillbedjan).

Social rättvisa används ofta som ett medel för att vi ska känna oss ”använda av Gud”. Vi gömmer oss bakom fina handlingar för att folk i vår närhet inte ska se den fattiga sanningen. Men som Jesus själv säger (Matt 5:3): saliga är de fattiga i anden, dem ska ärva himmelriket.

Guds nåd till fostran leder till andeledd handling.
Rättvisa utan Guds nåd leder till tomhet och i värsta fall: högmod.

Jag gick en bibelskola förra året som heter Livskraft. Det var ett helt underbart år. Lärarna var otroligt lyhörda (till både Gud och mig), gemenskapen var fantastisk (när inte jag la krokben för den tyvärr) och gården var helt precis rätt. Förvånad blev jag när jag till och med kunde lyssna till lärarna utan att bli helt upprorisk och ifrågasättande, det brukar betyda i mitt fall att undervisningen är väl förberedd och väldigt bibelgrundad. Det finns inte mycket som kan locka fram köttet (och ja det är en riktig oxfilé Gud tillsammans med mig håller på att möra upp). En sak som jag dock inte gillade var hur Gudsbilden målades upp som en otroligt kärleksfull och romantisk bild. Inget fel med det för det är den verkligen! Gud är kärlek, Han är nådefull! I allt detta som vi “kyrkliga” har för vardag missar vi otroligt ofta, eller ja vi missar den inte men vi springer rätt över den och tittar oftast inte tillbaka. Det här attributet är allsmäktig! Jag ska försöka förklara ganska kort varför jag tycker att vi inte förstår vad Guds allmakt är.

Följ med till 2:a Mos 4:4-6. Här får vi möta Mose. En man som är väl medveten om sina brister. Han är ute och vallar sin svärfars jord och får möta Gud på berget Horeb. Vad Mose får vara med om är otroligt spännande för oss som läser berättelsen. I vers 3 ser vi hur Mose närmar sig med en förundran (som jag skall adressera i ett annat blogginlägg lite senare). Det som händer när Mose närmar sig busken (i förundran) är att Gud vänder på Mose attityd. Han inger Honom med fruktan och vördnad. I vers 6 lägger Gud ut beskrivningen på Han själv. Jag Är dina fäders Gud! Moses respons blir bävan! Det här är den naturliga responsen i mötet med Gud. Vi ser det många gånger. Daniel möter Gud och faller som död inför Hans fötter. Samma upplevelse har Johannes när han får uppenbarelsen (Uppenbarelseboken alltså). Paulus, farisen som skrivit ruskigt mycket i bibeln faller ner när han möter Gud på vägen till Damaskus. Det känns som att vi kristna har tappat bort den naturliga responsen för ett möte med Gud. Var finns gudsfruktan? Gudsfruktan som leder till kärlek, överlämnande och efterföljelse!

Jag vill bara påpeka att det här blogginlägget skrivs inte för att du som läser det här ska bli rädd för Gud, verkligen inte. Du ska vara nära Gud som du är (förhoppningsvis) nära dina egna föräldrar. Det ska ingen ta ifrån dig. Det jag vill poängtera är att det naturliga i mötet med Gud är vördnad. Han är Gud och du är människa. Det är löjligt stora proportioner som vi har att göra med här. Den lilla miniparadoxen (jo jag vet jag älskar att använda ordet paradox) som vi har att göra med här är grundläggande för alla kristna. Att inse att Guds nåd är det som uppehåller oss, Han skulle kunna göra slut på oss och kasta oss i helvetet, men istället älskar Han oss och för oss in i sin famn. Det här leder till: Gudsfruktan —–> Vördnad ——-> Kärlek. Gudsfruktan säger aldrig emot kärleken!

För att komma tillbaka till ämnet. Varför vill Gud att Mose ska av sig sina skor?

Jo, det är som när din mamma säger att du ska ta av dig dina skor när du går in i ett rent hus så är det samma sak när Gud befaller Mose att ta av sig sina skor för att han står på helig mark. När du tar av dig dina skor hemma så gör du det för att det inte ska bli smutsigt, så att vi inte behöver städa igen. Ungefär samma princip är det med Mose och den brinnande busken.

När Gud säger det till Mose så är det inte för att berget inte ska bli smutsigt, det är inte att Gud känner att han behöver städa berget efter Mose. Nej! Gud vill ta av Mose skorna för att Han ska inse att han går på Guds verk och det Gud skapar är ingenting annat än heligt!  Med sitt ord och sitt verk säger Gud till Mose: vet du om att det bara är Min nåd som håller dig levande? Du går på helig mark! Igen, det är inte berget som är heligt i sig utan det faktum att Guds närvaro fanns vid berget, ännu mer att Gud faktiskt skapat berget! Gud säger: inse att jag är en förtärande eld Mose och det är bara min nåd som förhindrar elden att förtära dig!

Det finns ännu en aspekt med att Mose tar av sig skorna och det är en man utan skor var ett tecken på att Han var en slav. Han underställer sig Guds auktoritet för att han vet att Gud är allsmäktig och hans liv är ingenting annat än en växt under en värmelampa och stänger man av värmelampan så dör växten, höjer man värmen så dör växten också! Gud är lampan som uppehåller växten! Han är näringen i livet men även den som skulle kunna utrota det!

Till sist vill jag skicka med en låt. Jag kunde inte hitta den på Youtube tyvärr. Big Daddy Weave sjunger en låt som heter ”For Who You Are” och här är texten till refrängen.

”You are the Lord, The Father of lights
You are God the Keeper of my heart
And I praise You, and I praise You
You are the Lover of my soul
You are the Giver of the second start
And I praise You, for who You are”

Jag tor inte att det ligger i mannens natur att vara oengagerad och lat. Varför är dem de i våra kyrkor då? Jag och mina vänner Hemen och Irena har snurrat runt ett citat “Män i kyrkan är uttråkade” – Larry Richards. Det finns ingen spänning i vardagen! Det är faktiskt inte det här ämnet jag vill adressera i dagens blogginlägg. Jag tror att det här är en följd av ett mycket större problem för oss som levande kyrkor.

Det ämnet jag vill prata lite kring idag är tillbedjan (igen), fast inte tillbedjan som jag skrivit om förut. Jag vill prata om tillbedjan som upphöjer Gud! När vi direkt adresserar Gud och säger “nu vill vi tillbe”. Psaltaren 22:4 säger att Gud tronar på våra lovsånger. Han tronar på sitt folks tillbedjan! Jag tror att Gud lyssnar till vår sång, all vår sång. Han gläds och “gottar sig i” lovsånger till honom. Han sörjer när våra sånger går till någon annan. Gud är avundsjuk! Hans ära är Hans egen och ingen annans!

Fruktan och förundran är två ord som jag förknippar med tillbedjan. Orden följer det “tema” som Gud har satt för sin egen tillbedjan. Tillbe Honom i fruktan och förundran. Ordet fruktan förknippas ofta med en rädsla för något, något som man inte vill vara i närheten av olika skäl. Sådan är väl inte gudsfruktan? På sätt och vis är den så! (ingen har sett gud och överlevt, han är en förtärande eld). Gudsfruktan kommer utifrån att vi inser Guds storhet, Hans allmakt, när vi inser att Han är den som härskar över himmel och jord!

Namnet som vi ofta “glömmer” när vi pratar om Gud är “Fruktansvärd”. Bibeln använder t ex uttrycket “den gode herden” två gånger jämfört med “den fruktansvärde” som finns med tio gånger! (5 Mos 7:21, Ps 47:3, Ps 68:35 osv.) Vi missar det här otroligt ofta i den “västerländska kulturen”. Gud är så kramgo’ och nära, Han är kärleksfull och tålmodig. Hur ofta säger vi: Gud är mäktig, Han har makt över död och liv. Jämfört med Honom så är jag bara en mask, en ynklig mikrob på jordens otroliga yta. Jag är som död inför Hans fötter! När Johannes (Upp 1:17) får se Kristus i all sin prakt och härlighet faller han som död inför Jesu fötter! Det är den naturliga responsen!

Om vi inte har med den här aspekten i vår Gudsbild, i vår tillbedjan så blir den fattig! Inte bara fattig utan enspårig. Faktum är att Gud är tvåspårig! Hela Guds varelse är en paradox för våra tankesätt. Han är helig (läs avskild) men nära ändå. Han är rättfärdig och rättvis men älskar ändå! Gud är ödmjuk och samtidigt allsmäktig! Ord som helt och hållet (med våra tankesätt) motsäger sig varandra är helt naturliga för att beskriva Gud! Ändå är det en tafatt bild som orden målar upp! Varför är män i kyrkan apatiska, uttråkade, oengagerade, gnälliga – inte män som vi är skapade till att vara? Jag tror det är för att vi har en enkelspårig tillbedjan. Vi behöver sluta balansera vår tro på den alltid “kramgoa” Guden och se Honom i Hans helhet. Med både fruktan och förundran! Gudsfruktan är det fostrar syndare till rättfärdighet! Samtidigt som vi får ta emot nåd av Gud och Hans närhet så är det mest arroganta vi kan göra att glömma och ha vördnad inför Honom. Det här är ingen skillnad mellan nya och gamla testamentet! Jag vill inte skrämma någon från att ha en nära och intim relation med Gud, det ska vi verkligen ha! Vi ska prata med Honom som vår Fader, vår Herre och frälsare!

Precis som vi har vördnad för våra föräldrar är det naturligt för oss som tillbedjare att ha vördnad för Gud! När du var ung kunde dina föräldrar ge dig utegångsförbud, de kunde dra in dina tillgångar och straffa dig på flera olika sätt för att fostra dig! Det kan Gud också men han har valt att älska dig och vänta tålmodigt på dig!

Glöm inte att vi tillber Gud för vem han är och inte bara för vad Han gör!

Gudsfruktan är bron som leder från synden till rättfärdigheten!

Sist vill jag avsluta med bibelordet som inspirerat det här inlägget!

“Om någon ger en falsk undervisning och inte håller sig till vår Herre Jesu Kristi sunda ord och till den lära som hör till gudsfruktan, så är han högmodig och begriper ingenting. Han har bara en sjuklig lust att diskutera och strida om ord. Sådant väcker avund, kiv, smädelser och misstankar och leder till ständiga tvister mellan människor som är fördärvade i sitt sinne och har vänt sig bort från sanningen, och som menar att gudsfruktan är en god affär. Ja, gudsfruktan i förening med ett förnöjt sinne är verkligen en stor vinning.” – 1 Tim 6:3-6

Köpt: Nya Musik (www.nyamusik.se)

Pris: 180 SEK

Format och språk

Boken är skriven med ett väldigt lättläst format, dvs. Det är gott om mellanrum mellan raderna och typsnittet är behagligt i form såväl som i storlek. Kapitel och underrubriker har en väldigt behaglig längd vilket leder till att man oftast inte läser ”för mycket”. Det är en skön ”hardcover” (finns även i pocket) som lätt plockas ned i väskan och tas med överallt! Författaren skriver med ett ”välvårdat” språk och har förmågan att förmedla sina poänger utan störande grammatiska fel. Punktationer kommer precis lagom och meningsbyggnaden är prydlig och lättläst (till skillnad från undertecknads egen skrivkonst).

Innehåll

Ja, vad handlar boken om? Sägs det något vettigt? Boken är skriven till församlingsledare först och främst (låt inte det skrämma dig, det finns gott om mat för alla) och det känns som författaren gör detta ganska tydligt. Han lägger fokus på att ha en god teologi, arbetande händer och ett hjärta mjukt som får ull. Boken tar upp väldigt grundläggande eklesiologi (läran om kyrkan) och det görs väldigt bra och ödmjukt. Det finns alltid (nästan i allafall) ett bibliskt exempel följt av en praktiskt tillämpning. Författaren, Daniel Norburg lägger mycket krut på det karismatiska (andliga gåvor och manifestationer) vilket ledde till en tveksamhet de tio första sekunderna för mig men han har otroligt mycket bra att säga om just karismatiken och lyfter fram  den på ett väldigt sunt och ödmjukt sätt.

Det enda negativa jag kände med innehållet är att det läggs en skvätt för mycket fokus på ordstudier från grekiskan (inte för att det är fel) som kan leda till en väldigt smal syn på flera ämnen. Som sagt tycker jag verkligen inte detta är något speciellt att gnälla på men allting kan ju inte vara rosor och popcorn hela tiden, eller hur?

Sammanfattning

Det här är som ”grundkurs i kristen tro, steg 2″. Vill du lära dig mer om vad kyrkan är och dess uppgifter, samt din egen del i kyrkan?  Läs den här boken. Det här är ett ämne som alla kristna borde ha en djup förståelse av.